Livet bland pixlar och upplevelser

Jaha då satt man här igen, smått berusad...Stiffe med sambo och jag gick ut och firade att det var lill-lördag (och det faktum att jag och stiffe var lediga imorrn) och satte oss på stampuben för några glas. En mycket trevlig kväll må jag säga....men det bästa under hela kvällen är klippet ovanför...dagens utmaning är att försöka kolla på klippet utan att börja skratta, och jag kan garantera att det är i princip omöjligt (klippet är ca 4 minuter långt men det är värt varenda sekund) Det är en så kallad skrattkedja, se det så förstår ni vad jag menar....jag börjar garva bara jag tänker på det, hahaa....

I väntan på bärgningsbilen...

Vilken dag man har haft idag...Det hela började med att Robin undrade om jag ville haka på upp till Tingsryd, där han skulle lämna en uppsättning vinterdäck till en snubbe. "-Visst", sa jag eftersom jag inte hade nåt annat för mig, tänkte att det kunde bli en trevlig road trip och tog med mig kameran.

Efter knappt två timmar av krokiga men mysiga skogsvägar var det äntligen dags för pisspaus. Jag hade knappt hunnit sätta igång förrän jag hör "- Men vad i helveeete?" bakom mig. Jag undrar vad som står på och Robin utbrister "-Jag tror fan vi har punka!".

Mycket riktigt, av någon anledning hade vi fått punka så det var bara att försöka köra till närmsta mack för att se vad som kunde göras åt det. En dryg mil vidare på vägen skymtade vi ett par Uno-x-flaggor, men humöret sänktes snabbt när det visade sig vara en obemannad tankstation...vi kom en dryg mil till innan luften var helt borta i däcket och vi var tvungna att stanna vid en busshållplats. Lite humor uppstod dock när vi några hundra meter längre fram såg en vägskylt där det stod "Tingsryd 12 km"...

Nåväl, det var bara att ringa bärgningsbilen (eftersom alla verktyg förutom just det som behövdes för att få loss reservhjulet inte fanns i bilen) så han fick komma och hjälpa oss. Det ironiska i historien är att vi hade bilen full med vinterdäck, men till en annan bilmodell....snubben som skulle ha däcken kom lite senare och hämtade dem, så det uppdraget slutfördes iaf.

Det tog väl en dryg timme innan bärgninsbilen kom till vår lättnad, och efter lite vilja, våld och jävlar anamma fick vi till slut loss reservhjulet. Det blev en något dyrare resa än vi hade trott, men vi kom hem till slut (om än lite senare än väntat) och kunde lägga till ännu ett äventyr på uppleveslelistan

Idag mår man som man förtjänar, bakfyllan är ett faktum. Igår öppnades dörrarna på Nattklubb Stensson igen, och vi var ett gäng som styrde kosan dit. Kvällen började med förfest hos Helle där alkoholen flödade i olika former, och vi hade mycket trevligt...Sen vinglade vi till Stensson där vi (åtminstone jag) dansade kläderna av oss Ja jag blev sjukligt varm efter ett tag, men det lär bero på att jag inte brukar dansa så mycket som jag gjorde igår, utan brukar oftast annars utöva motion i form av promenader fram och tillbaka mellan rökplatser och bardiskar. Men trots mitt byte av motionsform så hade jag jäkligt roligt kort sagt...lite pinsamt kändes det dock när det var dags för lugna låtar, och jag märkte att min t-shirt (jag hade tagit av mig skjortan tidigare) var dyngsur av perspiration...jag kände mig tvungen att påpeka detta för damen jag bjöd upp, men det verkade inte vara några problem för dansa fick jag iaf

Och nu är det dags för mig att åter igen slänga mig framför tv:n och låta kroppen landa tills nåsta gång det är dags för vimmel och motion på dansgolvet....

Hittade en bild som jag tog när jag, Anna och Helle skulle dra upp till Robin för ett tag sen. På vägen kör man genom Åmål, och självklart var man ju tvungen att ta ett bildbevis på detta. Damerna på bilden älskar ju filmen om Åmål

...Och äntligen är det dags för ett nytt inlägg här i denna blogg som är min tillflyktsort. Jag vet att ni har saknat det, jag har också saknat att sitta här och knåpa på tangenterna för att få ner några enkla rader om mitt liv och vad som händer däri.

Det är lite utav terapi att sitta och skriva om sina upplevelser (positiva som negativa)  för allmänheten att läsa, det är ganska skönt att få saker ur sig. Dessutom är detta sättet bra mycket billigare än konventionell terapi

Senaste händelsen i mitt liv var bröllopet jag närvarade på i lördags. Bruden och brudgummen frågade mig för några månader sedan om jag ville vara dj på bröllopsfesten, och efter lite betänketid så accepterade jag nervöst erbjudandet. Jag menar, det är en sak att lattja med musiken där hemma, men en en helt annan att ha massa folk framför en som (förhoppningsvis) dansar till svänget.

Nervositeten släppte dock senare framåt småtimmarna och jag började undra varför jag hade varit så nervös? Stämningen var på topp, musiken blev positivt mottagen, och alla hade jättekul. Kanske allra mest jag, för jag kan meddela att det är en sjukt härlig känsla när man ser att man har träffat rätt med låtvalet. Det är svårt att stå still, och jag förlorade mig i rytmens värld mer än en gång

SJälvklart så vart allt annat med festen mer än lyckat. Det blev tipsrunda och mingel innan maten serverades, och vilken mat sen...Eller vad sägs om laxroulad med räkfyllning till förrätt, kalvfilé med nypotatisgratäng och färsk sparris till varmrätt, och vit chokladpannacotta med jordgubbar till dessert? Så sjukt gott var det, och mätt som tusan blev man. De som orkade bjöds på spettkaka efter all underbar mat, och strax därefter var det dags för min entré bakom mixerbordet...fri bar och skön musik, kan det bli bättre avslutning på en redan perfekt afton? Det vetetusan...