Livet bland pixlar och upplevelser

Efter vissa påtryckningar från läsare så får jag väl lägga upp ett inlägg idag...det blir dock inget långt, jag har inte så mycket att skriva om.

Men däremot kan jag läggga upp ett förtjusande klipp från svt:s nyheter, vilket porträtterar barn från deras mest oförutsägbara sida

Varsågoda!

Blir inget långt inlägg idag av den enkla anledningen att jag inte orkar skriva så mkt. Tänkte bara tacka de som fixade midsommarfesten och alla som var där, det var en lyckad kväll med god mat, trevligt sällskap och roliga aktiviteter.

Ni som vill se bilder (och har Facebook-konto) kan glida in på min sida och klicka er vidare till mina album. Annars finns en länk här.

Ja igår var en sorglig dag, då jag och föräldrarna åkte iväg till veterinären med vår katt Elsa. Och nej, hon skulle inte vaccineras...Efter ett grundligt sökande efter andra alternativ visade det sig att detta var utvägen att ta.

Det var väldigt tungt att sätta mig i bilen med Elsa bredvid mig i buren, med jämna mellanrum tittade hon upp mot mig och jamade, precis som om hon undrade "vart i hela friden ska vi nu då? Kan ingen släppa ut mig, det är ju trångt härinne".

Vi kom fram till veterinären som verkade väldigt sansad och förnuftig, och han förklarade för oss att vi gjorde rätt, att detta var den bästa lösningen för oss alla, inklusive Elsa. Under tiden han sa detta hade jag stuckit in handen till Elsa, och klappade henne hela tiden.

Till slut fick veterinären ta över, och gav henne en spruta i nacken - som hon av förklariga skäl inte alls tyckte om - och kröp ihop längst inne i buren. Jag kunde varken släppa Elsa med blicken eller handen, utan jag klappade henne under hela stunden fram tills hon la sig ner och slöt sina underbara blå ögon.

Jag försökte lägga hennes huvud lite fint, sen klarade jag inte mer utan gick ut därifrån. Då brast det ordentligt. Det var länge sedan jag grät och darrade på det sättet, självklart ingen angenäm känsla. Vi kom iväg efter ett tag iallafall och begravde henne hos en bekant, och satte en fin blomma och sten ovanpå.

Detta var en av det jobbigaste dagarna i mitt liv, det är alltid jättejobbigt att mista en familjemedlem. De som inte har haft eller har husdjur kanske har svårt att sätta sig in i situationen men ens husdjur står en extremt nära med åren, och Elsa blev drygt elva år.

Det känns tungt att Elsa inte finns med oss längre, men vi har många fina bilder att titta på, och minnena försvinner aldrig. En av bilderna som ska få en speciell plats är den ni hittar högst upp i inlägget. Jag satt och knåpade med den igår, och om jag får säga det själv så är jag förbaskat nöjd med den...

Pheuw vilken varm dag det har varit idag, får nog ta en kalldusch innan jag sticker iväg till jobbet ikväll...

På tal om jobb så var jag nyss och skrev ett litet test för att få min delegering, och det gick som smort! Bara två (slarv)fel, min hjärna stängde av för en kort stund...Anledningen till att det gick så bra måste bero på att jag hade min eminenta förhörsledare Anna som hjälpte mig igår Jag väntade dessutom på att hon skulle ringa mitt i natten för att grilla yrvakna mig med frågor, haha...Men nu har jag min delegering iaf så nu ska det delas mediciner till höger och vänster!

För att avsluta dagens inlägg så slänger jag upp ett reklamklipp som är en personlig favorit, hoppas det smakar!

En ny vecka har påbörjats, och det är dags för ännu en rapport från den gångna helgen.

Vädret har varit helt kanon, speciellt sent på kvällarna när man satt på krogens uteservering med drinken i högsta hugg. Lagom temperatur, det kändes nästan som om man var utomlands...

I det stora hela så var helgen lyckad, men fredagsnatten tog en tillfälligt chockartad vändning strax innan krogen stängde.

Jag satt med ett par vänner på uteserveringen och hade trevligt, när vi plötsligt märker att det ligger en kille på marken omringad av sina vänner en bit bakom oss. Vi fixade lite fler filtar som jag gick bort med för att lägga under huvudet, och jag passade då på att förhöra mig om situationen.

Ingen, inte ens killen själv, visste riktigt varför han hade så ont i bröstet (för ont hade han verkligen) men det såg skrämmande ut då han i princip gick upp i brygga av kramperna som dök upp ibland. Jag och en av hans vänner tog varsin hand och bad han med jämna mellanrum att knipa handen för att se till så han höll sig vid medvetande. Vid ett tillfälle verkade det som om han skulle tuppa av men som tur var så höll han sig vaken.

Efter ganska lång väntan så kom ambulansen som tog han in till akuten vilket lugnade oss alla något. För min egen del så blev jag faktiskt lite rädd i efterhand, tankar som "tänk om han hade slutat andas och vi inte hade kunnat få igång andningen igen?" dök upp, men det var iallafall skönt att han var vid medvetande när de körde iväg han.

Jag kan även erkänna att jag är nyfiken på hur det har gått för snubben (som heter Dan), så om det är någon som har info om detta så hör gärna av er. Ni kanske känner Dan, eller känner någon annan som känner han? En av Dans polare som var med i fredags heter Jimmy, och tjejen som var i sällskapet heter Janni. Hoppas jag minns rätt nu...Oavsett om jag får information eller inte så hoppas jag allt har gått bra med grabben och att de får reda på vad det var som hände.

Hoppsan, det blev ett långt inlägg den här gången...nåja såna behövs ibland Jag behöver nog ta en kalldusch nu, det är riktigt kvavt här inne...ha det gött mina vänner!