Klockan 06:21 imorse var det uppenbarligen många som fick en
chock här i Skåne samt en bit norrut. Även våra grannar i Köpenhamn
kände tydligen av denna naturhändelse som kallas jordbävning.
Alltså, en jordbävning? Trodde aldrig jag skulle uppleva en
sådan, allra minst här i Sverige.
Jag vet att jag blev rädd som sören i mitt jäkligt yrvakna
tillstånd, tankarna flödade hejvilt...
”Men vadfan är det som händer?! Helvete
vad det väsnas, det låter som ett godståg dundrar förbi utanför
fönstret…Det kan det ju inte vara, det spåret används ju
inte…Har nåt flygplan hamnat fel? Shit vad det skakar, vad
fan händer nurå?! Vågar jag resa mig och…Jävlar det låter
som det är någon i köket…där är ju tänt också, i helvete
heller att jag går och kollar läget! Jag kryper ner under täcket
istället…fasen vad kallsvettig jag är…Nä fan Ponta
sov vidare nu istället, allt är säkert bara en dröm eller
nåt…”
Det är en logisk omöjlighet att ett tåg
dundrade förbi sovrumsfönstret då jag för tillfället låg och sov i
mina föräldrars sovrum på 6:e våningen i Lagerhuset (päronen är
bortresta så jag är lägenhetsvakt), men jäklar vad det
väsnades...Satte igång tv:n några timmar senare och fick bekräftat
att det inte var en dröm utan verklighet. Vi hade drabbats av en
jordbävning som hade uppnått 4,7 på Richterskalan, vilket kan vara
den kraftigaste här i landet sedan 1904.
Aftonbladet har skrivit om det här.