Klockan 06:21 imorse var det uppenbarligen många som fick en chock här i Skåne samt en bit norrut. Även våra grannar i Köpenhamn kände tydligen av denna naturhändelse som kallas jordbävning.
Alltså, en jordbävning? Trodde aldrig jag skulle uppleva en sådan, allra minst här i Sverige.
Jag vet att jag blev rädd som sören i mitt jäkligt yrvakna tillstånd, tankarna flödade hejvilt...
”Men vadfan är det som händer?! Helvete vad det väsnas, det låter som ett godståg dundrar förbi utanför fönstret…Det kan det ju inte vara, det spåret används ju inte…Har nåt flygplan hamnat fel? Shit vad det skakar, vad fan händer nurå?! Vågar jag resa mig och…Jävlar det låter som det är någon i köket…där är ju tänt också, i helvete heller att jag går och kollar läget! Jag kryper ner under täcket istället…fasen vad kallsvettig jag är…Nä fan Ponta sov vidare nu istället, allt är säkert bara en dröm eller nåt…”
Det är en logisk omöjlighet att ett tåg dundrade förbi sovrumsfönstret då jag för tillfället låg och sov i mina föräldrars sovrum på 6:e våningen i Lagerhuset (päronen är bortresta så jag är lägenhetsvakt), men jäklar vad det väsnades...Satte igång tv:n några timmar senare och fick bekräftat att det inte var en dröm utan verklighet. Vi hade drabbats av en jordbävning som hade uppnått 4,7 på Richterskalan, vilket kan vara den kraftigaste här i landet sedan 1904.
Aftonbladet har skrivit om det här.
